CSCL-script

Konceptet CSCL-script är centralt för att lärare ska kunna styra en aktivitet genom design. Eftersom det inte är givet att kollaborationen blir effektiv bara för att man placerar deltagare i en gemensam miljö (och detta är mer komplicerat i online-miljöer) behöver man strategier för hur kollaborationen ska fungera effektivt. CSCL-skript har som funktion att de specificerar roller och avgör i vilken ordning olika aktiviteter ska ske inom ramen för en lärandesituation. Teorin bakom CSCL-skript går i korthet ut på att man tänker sig att det inom en deltagare (i minnet) finns en förmåga (i form av ett biologiskt konstituerat skript) till kollaboration som kan stärkas genom applicerandet av ett yttre CSCL-skript (lärarens planering av hur kollaborationen ska underlättas) som kompenserar för brister i denna förmåga. Metoden går vidare ut på att CSCL-skripten tonas ut i takt med att förmågan till kollaboration stärks hos deltagarna.

Ett exempel på detta är Google Classroom, som genom sin funktionalitet att ta över hanteringen av delningsinställningarna hos Google-dokument (som fungerar som inlämningsuppgifter mellan lärare och elever) kraftigt förenklar kommunikationen mellan eleverna och läraren men efter hand kan denna funktion ersättas av manuell delning av filer mellan lärare och elever och mellan elever (genom peer-to-peer assessment). Till en början möjliggör Classroom-appen alltså en förenklad ingång till ett kollaborativt arbetssätt men i takt med att läraren bedömer att gruppen klarar av att ge varandra feedback i det forum som Classroom utgör (ett reglerat socialt medium som har stora likheter med Google+) kan läraren välja att låta aktivitetens deltagare kliva ur Classroom-appen och låta deltagare sköta både skapandet av dokument och delningen av dessa på egen hand (som i Google Drives tidiga skede innan Classroom lanserades då detta var det enda sättet att dela filer).

Ju mer självreglerande den kollaborativa lärandeprocessen är destå mindre reglerande ska skriptet vara (sid 174, Cohen 1994). Ett sätt att tona ut externa skript samtidigt som man underlättar för deltagare att internalisera dem är att göra några deltagare ansvariga för upprätthållandet av de instruktioner som de externa skripten innehöll när de tagits bort gentemot övriga deltagare. Pre-flight-checklist är en metod för att göra just detta och för att ta ett ytterligare exempel från Google Apps For Education kan metoden vara att en elev överför ägandeskapet av ett dokument till en annan elev i syfte att hen kontrollerar att de kriterier som är uppställda av läraren är uppfyllda innan inlämning sker till läraren. Samtidigt som denna metod leder till att mer kompletta uppgifter lämnas in till läraren får deltagare i rollen som pre-flight-kontrollanter reflektera ett varv extra över den uppgift som de är i färd med att genomföra tillsammans med övriga deltagare och kontrollen av andras inlämningar underlättar metakognition i relation till det egna arbetet i ljuset av andra deltagares arbetem.