Skillnad mellan versioner av "CSCL-script"
Agda031 (Diskussion | bidrag) |
|||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
Konceptet CSCL-script är centralt för att lärare ska kunna styra en aktivitet genom design. | Konceptet CSCL-script är centralt för att lärare ska kunna styra en aktivitet genom design. | ||
| − | Eftersom det inte är givet att kollaborationen blir effektiv bara för att man placerar deltagare i en gemensam miljö (och detta är mer komplicerat i online-miljöer) behöver man strategier för hur kollaborationen ska fungera effektivt. CSCL-skript har som funktion att de specificerar roller och avgör i vilken ordning olika aktiviteter ska ske inom ramen för en lärandesituation. Teorin bakom CSCL-skript går i korthet ut på att man tänker sig att det inom en deltagare (i minnet) finns en förmåga (i form av ett biologiskt konstituerat skript) till kollaboration som kan stärkas genom applicerandet av ett yttre CSCL-skript som kompenserar för brister i denna förmåga. Metoden går vidare ut på att CSCL-skripten tonas ut i takt med att förmågan till kollaboration stärks hos deltagarna. Ett exempel på detta är Google Classroom, som genom sin funktionalitet att ta över hanteringen av delningsinställningarna hos Google-dokument som fungerar som inlämningsuppgifter mellan lärare och elever efter hand kan ersättas av manuell delning av filer mellan lärare och elever, och mellan elever (genom peer-to-peer assessment). Till en början möjliggör Classroom-appen en förenklad ingång till ett kollaborativt arbetssätt men i takt med att läraren bedömer att gruppen klarar av att ge varandra feedback i det forum som Classroom utgör (ett reglerat socialt medium som har stora likheter med Google+) kan läraren välja att låta aktivitetens deltagare kliva ur Classroom-appen och låta deltagare sköta både skapandet av dokument och delningen av dessa på egen hand (som i Google Drives tidiga skede innan Classroom lanserades var det enda sättet att dela filer). Ju mer självreglerande den kollaborativa lärandeprocessen destå mindre reglerande ska skriptet vara (sid 174, Cohen 1994). Ett sätt att tona ut externa skript samtidigt som man underlättar för deltagare att internalisera dem är att göra några deltagare ansvariga för upprätthållandet av de instruktioner som de externa skripten innehöll när de tagits bort gentemot övriga deltagare. Pre-flight-controll är en metod för att göra detta där man i Google Drive överför ägandeskapet av ett dokument till en annan deltagare i syfte att hen kontrollerar att kriterier uppställda av läraren är uppfyllda innan inlämning till läraren. Samtidigt som denna metod leder till att mer kompletta uppgifter lämnas in till läraren får deltagare i rollen som pre-flight-kontrollanter reflektera ett varv extra över den uppgift som de är i färd med att genomföra tillsammans med övriga deltagare och kontrollen av andras inlämningar underlättar metakognition i relation till det egna arbetet i ljuset av andra deltagares. | + | Eftersom det inte är givet att kollaborationen blir effektiv bara för att man placerar deltagare i en gemensam miljö (och detta är mer komplicerat i online-miljöer) behöver man strategier för hur kollaborationen ska fungera effektivt. CSCL-skript har som funktion att de specificerar roller och avgör i vilken ordning olika aktiviteter ska ske inom ramen för en lärandesituation. Teorin bakom CSCL-skript går i korthet ut på att man tänker sig att det inom en deltagare (i minnet) finns en förmåga (i form av ett biologiskt konstituerat skript) till kollaboration som kan stärkas genom applicerandet av ett yttre CSCL-skript som kompenserar för brister i denna förmåga. Metoden går vidare ut på att CSCL-skripten tonas ut i takt med att förmågan till kollaboration stärks hos deltagarna.<ref name="Bala"/> Ett exempel på detta är Google Classroom, som genom sin funktionalitet att ta över hanteringen av delningsinställningarna hos Google-dokument som fungerar som inlämningsuppgifter mellan lärare och elever efter hand kan ersättas av manuell delning av filer mellan lärare och elever, och mellan elever (genom peer-to-peer assessment). Till en början möjliggör Classroom-appen en förenklad ingång till ett kollaborativt arbetssätt men i takt med att läraren bedömer att gruppen klarar av att ge varandra feedback i det forum som Classroom utgör (ett reglerat socialt medium som har stora likheter med Google+) kan läraren välja att låta aktivitetens deltagare kliva ur Classroom-appen och låta deltagare sköta både skapandet av dokument och delningen av dessa på egen hand (som i Google Drives tidiga skede innan Classroom lanserades var det enda sättet att dela filer). Ju mer självreglerande den kollaborativa lärandeprocessen destå mindre reglerande ska skriptet vara (sid 174, Cohen 1994). Ett sätt att tona ut externa skript samtidigt som man underlättar för deltagare att internalisera dem är att göra några deltagare ansvariga för upprätthållandet av de instruktioner som de externa skripten innehöll när de tagits bort gentemot övriga deltagare. Pre-flight-controll är en metod för att göra detta där man i Google Drive överför ägandeskapet av ett dokument till en annan deltagare i syfte att hen kontrollerar att kriterier uppställda av läraren är uppfyllda innan inlämning till läraren. Samtidigt som denna metod leder till att mer kompletta uppgifter lämnas in till läraren får deltagare i rollen som pre-flight-kontrollanter reflektera ett varv extra över den uppgift som de är i färd med att genomföra tillsammans med övriga deltagare och kontrollen av andras inlämningar underlättar metakognition i relation till det egna arbetet i ljuset av andra deltagares. |
| − | + | <ref name="Bala">Balacheff, N., Ludvigsen, S., De Jong, T., Lazonder, A., Barnes, S., & Montandon, L. (2009). Technology-enhanced learning. Berlin: Springer.</ref> | |
Versionen från 23 november 2015 kl. 22.09
Konceptet CSCL-script är centralt för att lärare ska kunna styra en aktivitet genom design. Eftersom det inte är givet att kollaborationen blir effektiv bara för att man placerar deltagare i en gemensam miljö (och detta är mer komplicerat i online-miljöer) behöver man strategier för hur kollaborationen ska fungera effektivt. CSCL-skript har som funktion att de specificerar roller och avgör i vilken ordning olika aktiviteter ska ske inom ramen för en lärandesituation. Teorin bakom CSCL-skript går i korthet ut på att man tänker sig att det inom en deltagare (i minnet) finns en förmåga (i form av ett biologiskt konstituerat skript) till kollaboration som kan stärkas genom applicerandet av ett yttre CSCL-skript som kompenserar för brister i denna förmåga. Metoden går vidare ut på att CSCL-skripten tonas ut i takt med att förmågan till kollaboration stärks hos deltagarna.[1] Ett exempel på detta är Google Classroom, som genom sin funktionalitet att ta över hanteringen av delningsinställningarna hos Google-dokument som fungerar som inlämningsuppgifter mellan lärare och elever efter hand kan ersättas av manuell delning av filer mellan lärare och elever, och mellan elever (genom peer-to-peer assessment). Till en början möjliggör Classroom-appen en förenklad ingång till ett kollaborativt arbetssätt men i takt med att läraren bedömer att gruppen klarar av att ge varandra feedback i det forum som Classroom utgör (ett reglerat socialt medium som har stora likheter med Google+) kan läraren välja att låta aktivitetens deltagare kliva ur Classroom-appen och låta deltagare sköta både skapandet av dokument och delningen av dessa på egen hand (som i Google Drives tidiga skede innan Classroom lanserades var det enda sättet att dela filer). Ju mer självreglerande den kollaborativa lärandeprocessen destå mindre reglerande ska skriptet vara (sid 174, Cohen 1994). Ett sätt att tona ut externa skript samtidigt som man underlättar för deltagare att internalisera dem är att göra några deltagare ansvariga för upprätthållandet av de instruktioner som de externa skripten innehöll när de tagits bort gentemot övriga deltagare. Pre-flight-controll är en metod för att göra detta där man i Google Drive överför ägandeskapet av ett dokument till en annan deltagare i syfte att hen kontrollerar att kriterier uppställda av läraren är uppfyllda innan inlämning till läraren. Samtidigt som denna metod leder till att mer kompletta uppgifter lämnas in till läraren får deltagare i rollen som pre-flight-kontrollanter reflektera ett varv extra över den uppgift som de är i färd med att genomföra tillsammans med övriga deltagare och kontrollen av andras inlämningar underlättar metakognition i relation till det egna arbetet i ljuset av andra deltagares.
[1]